En hemsk helg

Helgen som har varit har varit fruktansvärd.
Den började fantastiskt och slutade och ganska bra, men därimellan har den varit hemsk.

I somras har vi varit 4 tjejer som umgåtts, druckit vin och pratat en massa tok.
En av tjejerna är med i en show och vi pratade i somras óm att vi skulle åka dit och titta.
Vi bestämde en helg och vi såg framemot det allihopa, men jag kom att jag kunde fråga en tjej till som jag tyckte behövde komma ut och få lite kul med tjejerna. Hon blir jätteglad, och de andra tjejerna hade inte emot det.
Helgen närmade sig och det visar sig att det inte var så lätt att få tag i biljetter, och efter många turer så visar det sig att hon bara kunde fixa 3 st.
Tråkigt nog får jag ringa den här tjejen och säga att det inte blir nåt. Hon tar det bra och jag lovar att vi ska hitta på nåt dagen efter istället och det blir bra.

Vi åker på showen och vi har det riktigt roligt, slutar med att vi åker till Borlänge. Så dagen efter är jag bakis och mår inte alls bra.
Vaknade totalt på fel sida, har så otroligt kort stubin och Klara har kompis hemma. Får ut de en vända men de kommer in igen.
Jag är så arg på allt och alla och barnen får en utskällning som heter duga, jag blir nästan rädd för mig själv och ångesten kommer krypande.
Kvällen blir lugn och jag tänker flera gånger att jag ska ringa tjejen om kvällen, jag kommer mig inte för det och ångesten kommer krypande igen.
Syrran kommer förbi med hamburgare och vi spelar guitar hero, men jag är inte alls på G.

Precis innan jag somnar hör jag att jag får sms, men struntar i det och somnar.
Blir väckt på morgonen av grannen, kollar telefon och ser att det är från tjejen, det var ett fint sms, men hon menar förmodligen inte det, utan tvärtom. Ångesten kommer krypande igen.
Åker iväg på jobb vid lunchtid, skickar ett svar till tjejen där jag förklarar mig.

Sen till kvällen får jag svar, och det har jag fortfarande inte tittat på, då kan jag aldrig sova.

Jag är så fruktansvärt socialt inkompitent, jag kan inte ha vänner.
Är alldeles för snäll, vill fixa och se till att alla är med, men det skiter sig varje gång.

Va fan ska jag göra?? Ska jag prata med psykolog, jag kan ju inte behålla vänner? Eller så får jag helt enkelt sluta umgås med folk, och just nu är det ganska lätt eftersom jag jobbar hela tiden.

Får iaf avsluta helgen med att käka en god middag med min älskade sambo och kika på film. Barnen har lov från skolan, Pontus lanar och Klara är hos mormor och morfar.

Vilken fantastiskt helg va???
Det kan väl inte bli värre??

Ps! Mia: Igår levde jag verkligen upp mitt smeknamn, Morris!

GråtTjO!