Var ju som sagt ut i lördags, men nåt jag har svårt för är att heja på vissa.
Såg en massa killar som jag gick på högstadiet med, inte i samma klass men i parallellklass. Pratade aldrig med de när vi gick på Gylle.
Men nu när man ute såhär, man känner ju igen varann, ska man heja eller ska man titta bort lite fint?
Jag vet att det inte kostar att heja, men jag tycker det är skitsvårt.
Det spelar iofs ingen roll för mig, jag har svårt att heja om jag inte är riktigt säker på att den jag ska heja på känner igen mig.
Ibland tror jag att jag har förändrats mig till oigenkännlig, men jag tror att jag är ganska lik mig.
Typ bara 20 kilo mer visserligen än när jag gick på Gylle och Haga. Då var jag plankan med noll tendens till kvinnliga former (längtar tillbaka)...
Svårt att tro idag...
Tack för det barnen!! Skoooja!
Ikväll ska jag på the dance!!! I år har vi riktigt bra låtar, skojsiga danser!
Efter dansuppvisningen i dec, så var det en granne som tyckte jag såg så ungdomlig ut.
Har ju bytt upp mig till gymnasiegruppen från vuxengruppen, mycket roligare =)
TjO!
måndag 2 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Haha, vi är verkligen lika! Jag är exakt likadan. Skit feg å heja på folk. Dom hejjar ju inte, så varför ska jag göra det? Eller tänker dom samma sak som mig "Känner han/hon igen mig"
SvaraRaderaHar man förändrats?
Fan, när man är i Blge är det ju ingen som hälsar. JÄVLA YTLIGA STAD! Haha
Så är jag oxå. Jag brukar allt som oftast göra "en svensk", du vet när man lite fint låtsas som att man inte sett personen. Så ifall dom får för sig att hälsa kan man se lite överaskad ut och hälsa tillbaka... tokigt!
SvaraRaderaGärna Greys på onsdag. Kom hit du bara så kan vi surra lite.
kram